Åtta dagar

Paris- Juli 2011

ÅTTA dagar, om åtta dagar kommer min syster hit, i en hel vecka får jag ha henne bara för mig själv. Jag längtar så jag håller på att spricka, varenda gång jag tänker på det så blir hela magen min sådär kittlig och fjärilig . Paris har ju alltid lite varit vår stad, där vi båda bara går runt och är sådär rackans lyckliga, där vi dricker vin och öl mest hela tiden och där vi rotar runt i second-hand lådorna. Tänk hur fint vi kommer att ha det, bara åtta dagar kvar och jag tror faktiskt att jag kommer hinna spricka innan dess så, My ledsen om du kommer hit och jag har dött, det var inte meningen, jag bara längtade alldeles för mycket. 

Klara och Isabel

Så nu är de båda utflugna från Paris eller ja en är på Bråvalla och kalasar och den andra väntar nog på sitt bagage i Stockholm nu. Dessa två tjejer! Jag kan inte ens förklara dem eller hur mycket jag gillar dem, men vi gör en liten berättelse på ändå.

Vi träffades på kören, jag hade redan gått några lektioner när de började, och jag tror minsann att vi satt och drack körkaffet tillsammans efter övningen. Vi var nog alla något nerviga då, sådär nyinflyttade i Paris och i en kör, men där hade vi i alla fall hittat några att prata med och vi tänkte att det har var ju kul, vi kanske ska gå och ta en öl någon dag också, inte visste vi då att vi skulle komma till att gilla varandra så rackans mycket.
I alla fall sagt och gjort så mötte jag upp dem på en bar i Place Monge och vi började så sakteligen lära känna varandra litet, detta var också kvällen då jag råkade fistpumpa in ett element, det ledde till ont i handen i flera veckor efteråt. När jag hoppade på metron hem tänkte jag att fy så himla trevliga de var. Nästa gång vi gick ut körde vi en helnatt, vi dansade på barer där ingen annan dansade, vi skrattade nog mest hela tiden, Klara hade fått ett rosa sugrör och hon var superlycklig, Bel halkade och vi blev lite rädda att hon skulle bli lite påkörd, dessa galna fransmän och vi avslutade kvällen under en inplastad "uteservering" på ett Crêperie klockan fem på morgonen och Klara orkade inte hålla ögonen öppna så där satt hon och sov. Ja det var nog efter den kväll jag insåg vilken tur jag haft som träffade dessa två fina. Jag kan inte ens tänka mig hur Paris hade varit utan dem eller hur det kommer vara utan dem. Jag längtar till september när vi äntligen får ses igen, när vi ska ha vår franskafest, eller när vi ska segla ute i Skärgården och det lära känna deras andra liv. För det är det man har gjort när man gjort som vi gjort, man har två olika liv och nu ska vi få lära känna de andras Sverigeliv. Jag kommer sakna dem något obeskrivligt.

Mes chéries, nous me manquons <3

Såpbubblor

Centre Pompidou när det är sommar, det är en fin plats det, fullt av folk som gör cirkuskonster, gör stor målningar på gatorna, en och annan småläskig mänskligstaty och en man som gör superstora såpbubblor. Där alla barnen sprang runt under och ville fånga dem, det ville jag också visserligen, men det kändes lite elakt och springa in där och förstöra de små barnens lek. Barnen skrattade och såpbubblemannen han log, jag hade precis ätit en glass med finaste Bel, solen sken och det var varmt. Ja finare blir det nog inte.

Ett Eiffeltorn och många, men ändå alldeles för få kramar

Igår hade jag en av de finaste kvällarna, vi skulle mysa tillsammans med Klara

 eftersom hon idag åkt tillbaka till Sverige och ja jag vill bara gråta.

Vi började med tre Capirinhia och en Kir royal för Klaras lillebror på någon liten uteservering

Sedan kom vi hit där vi skulle dricka vin

Vi hade insett att äta borde vi så, pizza blev valet och Klara hade ju lovat att bjussa på tårta så det kalasades också

Sen började allt folk droppa in, alla ville ju krama på finaste tjejen innan Sverige stjäl tillbaka henne

Och ja såhär fin kan en vara om en heter Isabel

Klara och Alicia

Skedar balanserades på näsor 

Och mot kvällens slut så hade några gått och vi satt kvar spelade en sista ABBA låt, drack fransk cider och tittade på Eiffeltornet när det glittrade. När det glittrade vid midnatt packade vi ihop filten och flaskorna och begav oss mot tunnelbanorna.

Denna tjej, denna fantastiska tjej, Paris utan henne? Nej jag har så svårt att se det Klara och Bel har verkligen varit en så stor och viktig del för mig i Paris, och nu åker de båda två samma vecka, Isabel hon åker på fredag. Jag vill inte att mina två finisar åker. När vi satt där på gräset och jag insåg vad det var vi gjorde, vi hade en sista kväll tillsammans, då började tårarna välla upp i ögonen, och nu med för den delen.. Mina finaste tjejer, hur kan Paris ens finnas utan er i?

Sill, dumma vinkorkar och jordgubbstårta

Sådär satt vi i gräset i Monceau och kämade med att få upp korkarna ur vinflaskorna, åt dyr sill från svenska butiken, väntade på köttbullar som aldrig kom, spelade kort, pratade, åt massor av hemmagjord jordgubbstårta, blev alldeles brända i solen, knöt ballonger runt ett träd som fick agera midsommarstång och dansade och sjöng där runt. 

Det var en annorlunda midsommarafton, men den var jättefin. Men Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde lite ont i hjärtat att veta att min syster, min faster och min farmor var i Havik och åt jordgubbstårta och samlade godis i godisregnet och kanske tog de en tur ner vid bryggan med kaffe, saft och farmors roskakor.    

Juniberättelser

Sånt här har jag hållit på med i juni, när jag njutit av solen som kom tillbaka till Paris och spenderat stunderna utomhus med mina fina.

På nationaldagen så satte jag och Klara oss ner i Tuilerierna, vi picknickade på baguette, ost, tomat, körsbär och favoriten djungelvrål, vi satt med våra Docs delvis i skugga delvis i sol, svettades och mös. Jag hade köpt en stor 1,5 liters flaska vatten, som heter Cristalline, och när jag satt där och drack så fnissade fina tjejen bredvid mig till. Det känns som man är liten igen, när jag ser dig dricka ur en sån stor flaska, sa hon. Jag blev alldeles varm i kroppen, för visst gjorde det.

Senare på denna nationaldag då hängde vi här på Rivoli. Där sjöng vi svenska visor och fick äta god mat med finaste kören. Vi stod på balkongen och tittade ut på Louvre, Concorde och toppen av Eiffeltornet, fnittrade lite för det kändes så konstigt med stora trafikerade Rivoli nedanför, så konstigt att vara inne i dessa hus som man alltid undrat vad det är som finns bakom de massiva portarna. Nu vet jag där finns skrivbordet som Alfred Nobel skrev sitt testamente på. Jag la mina fingrar på det bara för att det kändes så förbjudet, ibland bara måste jag

En annan natt var det storm i Paris, jag höll till i mina fina vänners lägenhet. Där jag druckit vin och försökt att förklara svenska kortspel på franska hela kvällen, tills jag och Klara tillslut somnade bredvid varandra i soffan. Sen vakande vi av att stormen var igång på riktigt, vi sprang mellan fönsterna för att titta på blixtar, stack ut händerna för att få känna på de stora regndropparna, försökte fotografera blixtarna tills vi insåg att det inte gick, men fint vare 

Andra gånger har jag tittat på stora vackra, gröna lövkronor från en uteservering och blivit lite skrämd av de stora svanarna i Seine 

Notre Dame, som jag tycker är så fruktansvärt vackert från "baksidan"

Och sen denna underbara lapp, jag hittade tillsammans med Klara och Isabel. Det är några barn som har gjort den finaste varningslappen jag sett. Den är till för att varna personer att inte gå på jorden under trädet, där har de nämligen planterat frön till blommor. En sådan här fin lapp kan ge mig nog lycka för att räcka hela dagen. Det skadade ju inte heller att jag haft en dag med favoriterna, drickandes öl ur burk sittandes på en trottoarkant under tak, för att få skyddas från regnet, att vi promenerat runt och letat igenom oändliga ställ och högar med jeansshorts på Second Hand

Fyra dagar i ett sommarsmåland

Jag älskar verkligen Paris det gör jag, men ändå var det lite tungt att lämna fina sommriga Småland efter bara fyra dagar. Jag har haft sådana perfekta dagar, jag har fått krama på min saknade bästa vän, jag har spelat minigolf med mina fina, ätit sill med mamma, samt ätit mammas världsbästa mat, grillat och rabarberpaj! Jag har lekt lekar, handlat på systemet för första gången, detta gjordes med världens finaste far, jag har åkt bil och lyssnat på Krunegård med mina buds, jag fick mysa med min familj och jag fick pussa på min älskade, superduperfina myffla.

Det var tungt att lämna och det känns inte toppen att veta att jag kommer att missa hela den svenska sommaren, den är ju så förbannat fin. Det känns inte topp att veta att alla börjar återvända till Sverige, men i augusti möter jag upp min mor och far i södra Frankrike för några dagar och innan dess i juli, då kommer min älskade syster i en hel vecka <3 

En blommig junidag, bland djur och djungelvrål

En juni dag mötte jag upp min finaste Klara. Vi hade inte riktigt några planer vi bara skulle göra något, så mycket hade vi bestämt. Vi promenerade och promenerade, stannade på en uteservering och pratade, ända tills vi tänkte nej nu måste vi gå lite igen. Vi gick förbi en liten marknad där Klara köpte sådana där små vitlökar i någon slags olja, de som vi sedan upptäckte var lite väl dyra för en student, gjort är gjort och vi tänkte vart ska vi äta dessa nu? Seine blev svaret, men på väg dit gick vi ju förbi blommarknaden och där kan en ju inte hjälpa sig, man bara måste gå in. Sådär promenerade vi bland alla dessa blommor, luktade lite, drömde lite, tittade på guldfiskar, och planerade för att köpa varsin i Sverige min ska heta Klara och hennes ska heta Linn. Ja på marknaden fanns ju också lite djur, Klara hittade en kaninkompis och jag såg en höna gå där alldeles fritt, det stod också en dam med sin papegoja i handen. När vi lyckades slita oss ifrån alla dessa blommor och små djur, så satte vi oss längs med Seine, pratade om allt möjligt fint, åt de dyra vitlökarna och jag hade med mig en påse djungelvrål. Detta är ett bevis på hur mycket jag gillar den tjej, för om jag delar av mig av min djungelvrål, då är hon förbannat speciell <3

Mina världsbästa päron

Jag hade så fantastiska dagar med mina föräldrar, kylan bet och febern var väldigt ihärdig och att jag ändå hade så fantastiska dagar är en eloge till mina föräldrar, bara de kan ju lyckas få en sjuk Linn på bra humör.

Allt vi gjorde var att promenera runt i Paris, gå förbi barer sätta oss och dricka en öl, lite vin eller för min del Vin Chaud. Jag älskar mina föräldrar något ofantligt och att ha dem här i min älskade stad också, ja jag kan inte be om något bättre.