Klara och Isabel

Så nu är de båda utflugna från Paris eller ja en är på Bråvalla och kalasar och den andra väntar nog på sitt bagage i Stockholm nu. Dessa två tjejer! Jag kan inte ens förklara dem eller hur mycket jag gillar dem, men vi gör en liten berättelse på ändå.

Vi träffades på kören, jag hade redan gått några lektioner när de började, och jag tror minsann att vi satt och drack körkaffet tillsammans efter övningen. Vi var nog alla något nerviga då, sådär nyinflyttade i Paris och i en kör, men där hade vi i alla fall hittat några att prata med och vi tänkte att det har var ju kul, vi kanske ska gå och ta en öl någon dag också, inte visste vi då att vi skulle komma till att gilla varandra så rackans mycket.
I alla fall sagt och gjort så mötte jag upp dem på en bar i Place Monge och vi började så sakteligen lära känna varandra litet, detta var också kvällen då jag råkade fistpumpa in ett element, det ledde till ont i handen i flera veckor efteråt. När jag hoppade på metron hem tänkte jag att fy så himla trevliga de var. Nästa gång vi gick ut körde vi en helnatt, vi dansade på barer där ingen annan dansade, vi skrattade nog mest hela tiden, Klara hade fått ett rosa sugrör och hon var superlycklig, Bel halkade och vi blev lite rädda att hon skulle bli lite påkörd, dessa galna fransmän och vi avslutade kvällen under en inplastad "uteservering" på ett Crêperie klockan fem på morgonen och Klara orkade inte hålla ögonen öppna så där satt hon och sov. Ja det var nog efter den kväll jag insåg vilken tur jag haft som träffade dessa två fina. Jag kan inte ens tänka mig hur Paris hade varit utan dem eller hur det kommer vara utan dem. Jag längtar till september när vi äntligen får ses igen, när vi ska ha vår franskafest, eller när vi ska segla ute i Skärgården och det lära känna deras andra liv. För det är det man har gjort när man gjort som vi gjort, man har två olika liv och nu ska vi få lära känna de andras Sverigeliv. Jag kommer sakna dem något obeskrivligt.

Mes chéries, nous me manquons <3