24.6.14

Ett Eiffeltorn och många, men ändå alldeles för få kramar

Igår hade jag en av de finaste kvällarna, vi skulle mysa tillsammans med Klara
 eftersom hon idag åkt tillbaka till Sverige och ja jag vill bara gråta.

Vi började med tre Capirinhia och en Kir royal för Klaras lillebror på någon liten uteservering

Sedan kom vi hit där vi skulle dricka vin

Vi hade insett att äta borde vi så, pizza blev valet och Klara hade ju lovat att bjussa på tårta så det kalasades också

Sen började allt folk droppa in, alla ville ju krama på finaste tjejen innan Sverige stjäl tillbaka henne

Och ja såhär fin kan en vara om en heter Isabel

Klara och Alicia

Skedar balanserades på näsor 

Och mot kvällens slut så hade några gått och vi satt kvar spelade en sista ABBA låt, drack fransk cider och tittade på Eiffeltornet när det glittrade. När det glittrade vid midnatt packade vi ihop filten och flaskorna och begav oss mot tunnelbanorna.

Denna tjej, denna fantastiska tjej, Paris utan henne? Nej jag har så svårt att se det Klara och Bel har verkligen varit en så stor och viktig del för mig i Paris, och nu åker de båda två samma vecka, Isabel hon åker på fredag. Jag vill inte att mina två finisar åker. När vi satt där på gräset och jag insåg vad det var vi gjorde, vi hade en sista kväll tillsammans, då började tårarna välla upp i ögonen, och nu med för den delen.. Mina finaste tjejer, hur kan Paris ens finnas utan er i?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar