De senaste dagarna i Panam

 En dag hängde jag på Paris naturhistoriska på den paleontologiska och anatomiska avdelningen, jag tittade på superstora skelett av giraffer, valar, dinosaurier och massor andra, där kunde en också titta på fina stenar m.m som naturen producerat och även på inälvor, hjärnor och andra sådana coola grejer. Det är supervackert och jättefascinerande, det är inte så stort, men ändå så spenderade jag över tre timmar där inne. Att gå på museum ensam, det är något alldeles speciellt det.  

 Naturhistoriska ligger ju i Jardin des Plantes så efter museet så promenerade jag runt där ett tag. Nu är ju det mesta överblommat, men ibland kan en hitta en vacker vissnande blomma eller en torr brun kvist och visst ibland fortfarande små, fina, sköra, vita blommor. Sen kan en ju också titta på växthuset vars glas gnistrar precis som såpbubblor gör.

 En annan dag stå stod jag vid Hôtel de Ville och väntade på att Mina Tindel skulle komma ut på scenen och ge en gratiskonsert, mitt i konserten började det falla regndroppar lika stora som Alice i Underlandets tårar, men vad gör det när en är i Paris och dansar till Mina Tindel.

 Idag var det sådär kokhett ute igen. Jag plockade upp telefonen ringde till en fin tjej och sa - hej, var är du? - Lafayette, svarar hon då. Så hur perfekt där år ju min skola, vi möttes upp mitt under deras fantastiska tak, planen var museum, men det var ju så varmt ute så det blev det inte. Istället så blev det glassjakt och titta turen vi hade när vi hittar ett brasseri som säljer glass ja, men då säljer de ju också 50 cl öl för 3 €, jo men tack varför inte. Så där satt vi jag och Sofia på en bänk i en park och åt glass och drack öl, hon var lyckligaste i världen i denna stund för att hon hittat sin favoritmagnum som inte längre säljs i Sverige, vi skrev en bucketlist på allt vi inte än gjort, men måste göra nu, pratade om fågelbajs, konstiga tidningsartiklar och var lite förundrade över att vi faktiskt redan gjort så mycket vi ville göra.

Så sammanfattning väldigt fina dagar, speciellt fina efter som det också var de första dagarna sen min syster åkte jag inte känt mig ensam även om jag varit det.

Centre Pompidou

Så här spenderade jag och syster en av alla de regniga dagarna tillsammans, vi gick på Pompidou, som är ett modernt museum. Jag har velat gå dit jättelänge, men har liksom aldrig blivit av så vi tog tag i saken och jo det var så fint som jag trodde också, och dessutom så finns det så mycket olika saker där, olika installationer, arkitektur, tavlor, fotografier, massor av olika slags bollar, dokumentärer och musikrum. Jag satt som fastlåst vid en dokumentär om 9/11, hypnotiserade av glaslamporna, kände mig helt tung i hjärtat efter en sweatshop installation, blev lite lycklig av att titta på några vackra fotografier, lyssnade på hårdrock i ett rum som plötsligt släcktes, fnittrade när jag tittade på personer leka framför en projektor, tittade ut på ett regnigt Paris genom de stora glasfönsterna och var väldigt förvirrad i ett stort ljudisolerat rum med bara en flygel inuti. Förtjänar ett besök om ni är i trakterna.

Parc André Citroën

Så åh det var lördag, det var sådär jättevarmt ute så man smälte bort, inga planer, vad ska en göra? Sen kom jag ju på att jag fick upp en bild på mitt flöde på instagram och där i var taggat en park och den parken hade jag lovat mig själv att besöka innan det var dag att bege sig hem till Sverige, så sagt och gjort detta gjorde jag denna svettiga lördag med kameran i hand.

Barnen lekte och svalkade sig i fontänen

Mina kärlekar
Ni vet... 18/03

Här låg jag och läste Jours sans faim, tittade på blommorna och de två katterna som gick förbi, åt körsbär och solvarma djungelvrål och bara tänkte att tusan fint jag har det då!

En av missarna, som posade lydigt och påminde lite om Siri, eller hur sis?

Nå vad tyckte jag, nja eller ny favvopark? Ny favvopark!!!

Helt fantastisk vad jag älskar denna park, blandningen med all den hårda betongen och det gröna gräset och blommorna, blandningen av modern arkitektur och natur, fantastiskt! Det fanns lekande barn i en fontän, en luftballong, bänkar som är gjorda för att ligga på, balkonger, en gammal bil omgjord till ett glasstånd med ekologiska sorbeter,en vattenmaskin med vatten från en källa, en hamn, folk som tog l'apero i små gömda skogsdungar, katter och lavendel. Kan det bli mer perfekt, tror inte det absolut en så fantastisk park och en lite skönt parkhäng med djungelvrål, kameran, körsbären, vattenflaskan och boken.

Syster och Paris

Det var ett tag sen jag skrev nu även fast min syster åkte i måndags och det är väl därför det dröjde. Jag hade det riktigt jobbigt efter att hon åkt, min syster och jag vi är bästa vänner, hon är en av de människorna som är sådär jäkla bra och superviktigt för mig, så när hon åkte blev jag genast deppig, hade inte lust att göra så mycket och kände mig jävligt ensam, men det börjar kännas bättre nu, även fast jag saknar henne så. Igår hade jag en skypesession med mamma i en och en halvtimma, fick gråta lite och skratta lite och bara mysa med henne världensbästa mamma, jag tror att det var tack vare henne mitt humör började ändras, ibland behöver man bara sin mamma även om man är tjugo år gammal.

Bilder från när min syster var här finns det flera stycken, men ikväll får det bli bara några stycken, detta var bästa veckan på länge <3

Idag kommer hon hit min världens finaste bästaste syster! Så sitta vid en dator är det sista jag tänker göra, jag kommer att dricka massor med vin, sitta på mina lektioner och titta på klockan prick varenda sekund så att tiden kommer gå fortare så jag kan få träffa henne så snabbt som möjligt, troligen gå i second-hand butiker, dricka en och annan öl lite här och var, kanske sitta vid kanalen, men mest definitivt på Pont Neuf, äta baguette till frulle och bara kramas så fantastiskt, otroligt mycket! Jag måste säga att jag tycker lite synd om er alla som inte vet hur det känns att ha henne som syster, men mestadels är jag bara lite skadeglad för att hon är bara min syster och ingen annans, vi är världens bästa systrar <3

Ännu en Eiffeltornspicknick

Ännu en picknick, älskar picknicka, speciellt framför Eiffeltornet, vi satt på en gräsplätt lite längre bort var det ett stort gäng amerikaner som firade 4th of July, de hade armhävningstävlingar, sjöng nationalsången och var sådär stereotypiskt amerikanska. Vi satt och pratade, drack vin direkt ur flaskan, jämförde dialekter och jag i alla fall fick lite kittel i magen varenda gång Eiffeltornet började blinka. Fina Paris.

Om franskan

Jag lekte runt lite här, där en kan skapa sin egna poster, Tu me manques, du saknas mig eller jo egentligen du mig saknas, visst låter det fint? Vet ni varför, det är för att det är det också. Det franska språket är fruktansvärt vackert verkligen, och så mycket som jag älskar det så hatar jag det också. Det är verkligen vackert det förnekar jag inte, men rackans alla dessa olika tempus och alla dessa konjugationer, de har inte gjort det lätt för oss utlänningar att lära sig språket, allt ska böjas hit och dit. Till och med om du ska skälla ut någon måste du konjugera allt i den formella formen alltså vous vilket alltså på svenska blir ni, vilket man aldrig skulle använda i Sverige. Så om jag ville skälla ut någon, så måste jag alltså säga, - Ursäkta mig vad gör ni, det är inte okej för mig att ni gör sådär, ursäkta mig kan inte ni bara gå och dra något gammalt över er! Det känns helt bisarrt att det skall vara så, mestadels handlar det ju bara om det är så att det är en person du inte känner så väl då använder man den formella formen, men det är också en fråga om klass, vilket inte förekommer så mycket nu för tiden, men ibland så är det fortfarande så och då är det nog vanligast på arbetsplatsen, man ska benämna sin chef med vous, men chefen kan benämna dig med tu, alltså du. Som sagt är inte detta jättevanligt, men det förekommer och jag har funderat på detta. Jag avskyr den formella formeln, klart att det alltid är bra att vara hövlig, men nej jag vill inte benämna dig som ni, kan vi inte bara bli kompisar med varandra och börja benämna varandra med du, det är ju mycket trevligare, varför distansera oss så? Och varför är du bättre än mig bara för att du är min chef? Det är så stor klasskillnad här i Paris, väldigt många väldigt rika och väldigt många väldigt fattiga och inte så att jag tror att allt skulle förändras om man började benämna varandra med informella formen(du/tu), men kanske om man slutade distansera sig så ifrån varandra, om man började förstå att vi är alla av samma skrot och korn så kan det minska. Om vi då ska gå runt och säga ni till folk vi inte känner och till personer som är högre uppsatta, ja nej då kommer det ta så mycket längre tid. Det är dags att bli informella Frankrike.