Tjugoårsdagen

Det var min tjugoårsdag och jag hade världens bästa päron på besök i Paris!

Det började med att jag vaknade långt innan dem låg, men låg lydigt kvar i min säng och låtsats sov som en ska göra på sin födelsedag och tillslut började jag höra mamma pyssla i det lilla köket, och där låg jag och försökte hålla mig för skratt i närmare en timma tror jag. Det gick superbra tills min far började sjunga BONNE ANNIVERSAIRE till melodin av ja må hon leva, ja då brast det, då bara gick det inte sluta skratta

Här är han sångfågeln

Det min finaste mamma stökade med i köket var en marängtårta. Denna underbara marängtårta är den samma som jag ätit på vartenda en av mina födelsedagar, så min underbara mamma bestämde sig för att göra marängbottnarna i Sverige och sedan ta med dem hit och överraska mig och snacka om att jag blev överraskad, så underbart glad, det är lycka det där.   

Jag fick ett nytt objektiv i födelsedagspresent, som jag lekte lite med, åååh tack igen för den!

Jag visade dem Canal Saint-Martin

Där finns det så fruktansvärt mycket fint att titta på, graffiti, kanalen och om solen lyser så alla människor som sitter och trängs vid sidan av kanalen med en flaska vin eller öl i handen 

Vi promenerade senare vidare ett tag och kom till Marais där en kan hitta dessa fina "pinnarna", ja det vill jag nog kalla dem

Nu är vi istället i St. Germain och pappa letar aktivt efter Café de Flore

På kvällen åt vi hamburgare och drack öl på en restaurang som gör allt från grunden, japp ölen med de har ett bryggeri i källaren och har himlans mumsiga hamburgare, så goda att en glömmer att fota, vi promenerade sedan hemåt i Parisnatten.

Jag hade en fantastiskt bra tjugoårsdag, trots feber och svullna halsmandlar, en dag då vi bara promenerade i Paris hela dagen och jag fick njuta av att ha mina älskade och världens bästa föräldrar med mig, finare blir det inte <3

Fina saker

Det känns som om det börjar vända nu

• Jag är tjugo
• Jag börjar äntligen kunna svälja ordentligt och är feber fri för första dagen sen i tisdags
• Mina föräldrar var nyss här i Paris och jag fick mysa med dem i fyra dagar, ps. foton kommer
• Jag fick ett nytt objektiv i födelsedagspresent
• Och mehe, massor av Lakrits!!!
• Om 12 dagar är jag hemma i Eksjö och hälsar på under fyra dagar
• Vilket betyder att jag får träffa mina saknade 
• Och lite extra speciellt min bästis som jag då inte sett, nästan prick på dagen, på ett halvår
• Solen skiner ute i Paris, äntligen!
• Och jag har precis ätit en lunch i trädgården med min dam och två av hennes vänner, haft en judisk bön, druckit vin, någon slags sprit och ätit så jag tror jag kommer spricka
• Fåglarna kvittrar utanför fönstret 

Det känns som om det börjar vända nu, som om att någon sagt let's turn that frown upside down. Det känns så skönt och veta att jag känner mig nöjd, just nu i den här stunden så är jag så nöjd jag tror en kan bli 

Tjuuuuugo jajaja!

Tjugoooooooo! Heck yeah, jag som gått och sagt till alla att jag är tjugo i över en månad, nu behöver jag in ljuga längre! Jag tänker såhär tjugo måste bli ett bra år det har ju till och med ordet go i säg, så ja, jag menar destiny!

Puss <3

Ikväll är de här!

Om några timmar landar deras plan och då kommer de vara här världens bästa föräldrar!
Åh så jag längtar, vi kommer ha det så mysigt, vi ska dricka vin, äta lite bakelser, promenera runt och bara ha det så fruktansvärt bra och juste ja fira min tjugoårsdag med! 

Måste bara säga titta på hur fina de är, detta är ifrån en kräftskiva 2011 i underbara Havik, där jag spenderat mycket tid springandes på gräset och ätandes sockerärtor från landet. Se ni hur glada de är och ser ni hur min pappa tittar på min mamma i första bilden jag tycker minsann man kan se hur kär han är, mihi.

Världens bästa föräldrar, världens bästa förebilder <3  

Majmånad, månaden med körresa och hejdån

Det har varit så mycket denna maj, så mycket folk som åkt så många att säga hejdå till och själv har jag faktiskt varit nere, det är så påfrestande och vara den som får säga hejdå till alla, jag var inte riktigt redo på det, men det börjar kännas bättre nu. Men på grund av allt detta har jag inte hunnit skriva så mycket här, definitivt inte så mycket som jag hade velat, jag älskar ju att skriva och det har inte heller kommit upp så mycket foton så därför gör jag såhär nu ett inlägg med foton ifrån maj som inte kommit upp här på bloggen.

On the road på körresan

Finaste Isabel, jag menar titta på henne!

Bottnar på vinflaskor i en vinkällare någonstans i Loiredalen

Sagoslottet <3

Picknicken i med finaste kören, typ bästa picknicken någonsin

Ännu ett slott i Loiredalen och sista bilden från körresan, drömig resa eller hur?

Lars födelsedag av oss fick han Milka, vi gillar ju att äta 

Centre Pompidou en natt

Vinat och ölat på barer har vi gjort en del

På en kulle i en park utanför mitt hus i Montreuil

Tredje hejdåt

Så i lördags gick vi upp med tuppen jag och Filippa, hon flängde runt lite med sina väskor, tills vi sedan satte oss och åt lite frukost. Vi var rätt trötta då fredagskvällen som skulle varit en klassisk Linn och Filippa filmkväll med tjejig film, pyjamas och choklad, istället blev en champagnekväll! Damen vi bor hos kom in sådär på kvällen och sa nu ska fira Filippas sista kväll, hon hämtade vår tredje rumskompis, champagne och glass, varav två krossades i golvet. Sådär satt vi en fredagskväll i min säng i pyjamasar och skålade i champagne, och det kändes ju ur lyxigt som helst, efter att vi druckit något glas, gick de andra och jag och Filippa somnade lutandes mot varandra medans en tv-serie fortfarandes spelades på datorn. Okej åter till lördagen, vi åt vår frukost och började sedan gå den långa backen mot metron med resväskor som inte ville åka åt samma håll som vi, kämpade och skrattade lite, sen helt plötsligt satt vi där på tåget och pratade och skrattade som vanligt tills jag såg den där byggnaden, den där byggnaden som säger mig att snart är vi vid flygplatsen. Då började istället magen göra ont, nej vi kan inte redan vara här, det stämmer inte det är inte dags en, men jo det var det vi kom till flygplatsen. Vi hade checkat in bagaget och sedan kissat i toalettbåsen bredvid varandra, och jag fnissade något åt det. Då var det dags för henne att boarda planet, jag följde henne så långt jag fick och vi kramades massor och när hon åkte upp för rulltrappan stod vi och vinkade till varandra hela vägen, jag med tårar i ögonen och en klump i halsen.

Hon har faktiskt åkt nu och det känns lite konstigt att inte ha henne i mitt rum varenda kväll och att inte få snapchats från henne, som säger, jag är i din säng mehe, när jag är i skolan, att vi inte sitter och sjunger karaoke på kvällarna, bara det faktum att veta att hon inte ens är i samma land längre är en så konstig känsla. Jag är sååå glad över att vi fick bo tillsammans även om inte så länge. Jag hoppas verkligen att vi ses igen i Paris i sommar eller att jag kan ta en lite trip till Torekov, jag saknar dig Filippi, fan behöver ju någon jag kan säga alla dumma saker till, så kom tillbaka nu, för jag saknar dig rummis <3  

Andra hejdåt

Lisa och Lars i Januari, när vi precis lärt känna varandra

Idag var det Lisa som skulle åka hem. Lisa,jag och Filippa åt en lunch och pratade om allt som vi brukar och det kändes som vanligt, som om att vi kommer ju ses varje dag fortfarande, men sen blev klockan tre och hon var tvungen att gå och då slår det en liksom att oj fan, nej vi kommer inte ses imorgon eller vi vet inte ens när vi kommer ses igen, det är en så jobbig känsla. Jag vet inte hur många gruppkramar vi gjorde vi tre, ingen ville släppa och ingen ville gå, att vi blivit så nära varandra på bara fem månader är så konstigt, vi kramades lite till, innan vi tillslut sa okej sista kramen sen går alla åt tre separata håll, för annars kommer det aldrig kunna gå, ett två tre och så sprang vi allihopa åt olika håll. Jag tänker att vi lyckades hur gjorde vi det, men sen kommer Lisa inspringandes i uppehållsrummet, där jag sitter, med kameran i högsta hugg och börjar springa runt i rummet och fota och säger, men jag glömde ju fota skolan! När hon hade sprungit färdigt så knep jag till mig en sista kram och efter att hon gått, på riktigt den här gången, då insåg jag hur mycket jag kommer sakna denna knäppa, härliga, virriga, bästa Lisa hon som har de bästa kramarna i världen.
Jag kommer sakna dig såå Lisa, jag längtar tills vi ses igen <3