Andra hejdåt

Lisa och Lars i Januari, när vi precis lärt känna varandra

Idag var det Lisa som skulle åka hem. Lisa,jag och Filippa åt en lunch och pratade om allt som vi brukar och det kändes som vanligt, som om att vi kommer ju ses varje dag fortfarande, men sen blev klockan tre och hon var tvungen att gå och då slår det en liksom att oj fan, nej vi kommer inte ses imorgon eller vi vet inte ens när vi kommer ses igen, det är en så jobbig känsla. Jag vet inte hur många gruppkramar vi gjorde vi tre, ingen ville släppa och ingen ville gå, att vi blivit så nära varandra på bara fem månader är så konstigt, vi kramades lite till, innan vi tillslut sa okej sista kramen sen går alla åt tre separata håll, för annars kommer det aldrig kunna gå, ett två tre och så sprang vi allihopa åt olika håll. Jag tänker att vi lyckades hur gjorde vi det, men sen kommer Lisa inspringandes i uppehållsrummet, där jag sitter, med kameran i högsta hugg och börjar springa runt i rummet och fota och säger, men jag glömde ju fota skolan! När hon hade sprungit färdigt så knep jag till mig en sista kram och efter att hon gått, på riktigt den här gången, då insåg jag hur mycket jag kommer sakna denna knäppa, härliga, virriga, bästa Lisa hon som har de bästa kramarna i världen.
Jag kommer sakna dig såå Lisa, jag längtar tills vi ses igen <3