Ett år

Vem skulle kunna tro att jag just idag skulle bli sugen på att göra ett inlägg. Det kanske inte blir så många fler efter detta eller blir det massor, men just nu kändes det rätt.

Idag är det exakt ett år sen jag åkte.
Vid denna tiden förra året låg jag i min säng i Epinay, en säng som inte riktigt kändes som min, med en himla massa fjärilar i magen, imorgon var första dagen av skolan. Inte visste jag när jag låg där och snurrade, hörde  min rumskompis andas tungt i sängen ovanför min, att idag var den första dagen på de bästa månaderna jag någonsin haft, att jag skulle träffa vänner som är livsviktiga för mig idag, att jag skulle bli så säker och full av åsikter, att jag skulle växa mer än jag någonsin förut, att Paris skulle kännas som det bästa i världen, att Paris skulle kännas som mitt om bara för några månader.

Nu sitter jag tillbaka i Eksjö och tittar på en underbar julgran, som troligen kommer stå ett tag till, då att slänga ut julen aldrig riktigt varit vår grej, med min pappa bredvid mig som läser Harry Potter boken jag fick i julklapp och upprepar orden Diagon Alley. Katten hoppade precis upp i fåtöljen mittemot och ja jag är nöjd här, det känns bra här, jag är lycklig över att vara nära min familj, men samtidigt finns den där molande känslan där. Just nu har jag ingen riktning alls, inget fast jobb och inget mål, ingenting framför mig och ingen idé om vad jag vill. Jag är helt utan direktion. Jag städade i ordning på ovanvåningen tidigare idag och så jag skapade mig ett musikrum där och där kan jag ju hålla hus de närmsta månaderna, klinkandes på ett piano, tills jag hittar en direktion igen.

En picknick och en roddbåtsdag i Versaille

Så en dag möttes vi upp vid Invalides, gick till närmaste affär och köpte sånt man kan tänka sig vilja ha till en picknick, sen hoppade vi på ett tåg som tog oss till Versailles. Jag och Alicia var väldigt sprittiga i kropparna, detta var ju första gången vi åkte till Versailles. Vi skulle bara promenera i trädgården och kändes alldeles perfekt. Så där satt vi sen på gräsmattan bredvid dammen och åt vår picknick, till Alicia sa, - Vi måste hyra en båt och ro! Så det gjorde vi sen, gled runt där på dammen och rodde bort från alla andra båtar och när man inte längre kunde se de andra båtarna, ja då låtsades vi bara lite som om att detta var vårt.

Under ett fikonträd

Idag har jag haft en sådär himlans fin dag, en sån där dag som bara gör att hela magen gör ont när man inser att nu är det snart över. Det får aldrig vara över är allt jag kan tänka. 

Vi gick och tittade på Orientexpressen, som just nu står utanför L'institut du monde Arabe och  för denna utställning har de ju de mest festliga biljetterna. Titta de såg ut som en tågbiljett

Efter att vi tittat på ett väldigt vackert gammalt tåg och köat i en varm sol, kände vi -åh sitta ner! Så vi promenerade bort till Moskén, satte oss på innergården med två små myntate och två bakverk, ser ni den vita fluffiga som ser ut som ett moln, himmelsk!  

Och när jag skrivit vi, menar jag, mig och denna finingen Sofia

Sådär satt vi under ett fikonträd och pratade om killar, vår bucket list, om hur drömmig den vita bakelsen var, om ångesten av att lämna denna stad och hur mycket myntate vi egentligen hade kunnat dricka

Tröttaste tjejen

Hälsningar från en väldans trött tjej som gjorde en sista kraftansträngning för att göra detta fina rosa kollage fullt med webcam bilder. Jag tror inte att det kommer bli sådär superdupermycket skrivet här på nu de senaste dagarna för nu har jag mindre än två veckor kvar exakt 11 dagar faktiskt och allt jag gör är att springa runt med vännerna och göra allt vi inte gjort. Igår till exempel turistade vi oss i Versailles och rodde båt, imorgon ska vi bära flugor runt halsen och scarfar i håret gåendes på Orientexpressen i Paris och sedan dricka sött myntate och röka vattenpipa utanför en moskén. Så mycket att göra och plötsligt så lite tid att göra det på.

Godnatt mina kära <3

Min syster, hon man kan fulgråta hos

Lite till bilder från min systers besök, varenda gång jag tittar på bilderna så känns det lite i hjärtat min finaste syster, så jobbigt som det känns att lämna Paris så är det ändå en tröst att jag kan gå hem till min syster med en flaska vin och sitta där och fulgråta över Paris med henne, min älskade syster, vet inte hur många gånger jag suttit i hennes soffa och pratat druckit vin och gråtit något. Det bara är så lätt att göra det hos henne, jag bara känner mig så säker där i hennes sällskap.

Så där har ni det min syster bästa personen att fulgråta hos, min finaste syster!

De senaste dagarna i Panam

 En dag hängde jag på Paris naturhistoriska på den paleontologiska och anatomiska avdelningen, jag tittade på superstora skelett av giraffer, valar, dinosaurier och massor andra, där kunde en också titta på fina stenar m.m som naturen producerat och även på inälvor, hjärnor och andra sådana coola grejer. Det är supervackert och jättefascinerande, det är inte så stort, men ändå så spenderade jag över tre timmar där inne. Att gå på museum ensam, det är något alldeles speciellt det.  

 Naturhistoriska ligger ju i Jardin des Plantes så efter museet så promenerade jag runt där ett tag. Nu är ju det mesta överblommat, men ibland kan en hitta en vacker vissnande blomma eller en torr brun kvist och visst ibland fortfarande små, fina, sköra, vita blommor. Sen kan en ju också titta på växthuset vars glas gnistrar precis som såpbubblor gör.

 En annan dag stå stod jag vid Hôtel de Ville och väntade på att Mina Tindel skulle komma ut på scenen och ge en gratiskonsert, mitt i konserten började det falla regndroppar lika stora som Alice i Underlandets tårar, men vad gör det när en är i Paris och dansar till Mina Tindel.

 Idag var det sådär kokhett ute igen. Jag plockade upp telefonen ringde till en fin tjej och sa - hej, var är du? - Lafayette, svarar hon då. Så hur perfekt där år ju min skola, vi möttes upp mitt under deras fantastiska tak, planen var museum, men det var ju så varmt ute så det blev det inte. Istället så blev det glassjakt och titta turen vi hade när vi hittar ett brasseri som säljer glass ja, men då säljer de ju också 50 cl öl för 3 €, jo men tack varför inte. Så där satt vi jag och Sofia på en bänk i en park och åt glass och drack öl, hon var lyckligaste i världen i denna stund för att hon hittat sin favoritmagnum som inte längre säljs i Sverige, vi skrev en bucketlist på allt vi inte än gjort, men måste göra nu, pratade om fågelbajs, konstiga tidningsartiklar och var lite förundrade över att vi faktiskt redan gjort så mycket vi ville göra.

Så sammanfattning väldigt fina dagar, speciellt fina efter som det också var de första dagarna sen min syster åkte jag inte känt mig ensam även om jag varit det.

Centre Pompidou

Så här spenderade jag och syster en av alla de regniga dagarna tillsammans, vi gick på Pompidou, som är ett modernt museum. Jag har velat gå dit jättelänge, men har liksom aldrig blivit av så vi tog tag i saken och jo det var så fint som jag trodde också, och dessutom så finns det så mycket olika saker där, olika installationer, arkitektur, tavlor, fotografier, massor av olika slags bollar, dokumentärer och musikrum. Jag satt som fastlåst vid en dokumentär om 9/11, hypnotiserade av glaslamporna, kände mig helt tung i hjärtat efter en sweatshop installation, blev lite lycklig av att titta på några vackra fotografier, lyssnade på hårdrock i ett rum som plötsligt släcktes, fnittrade när jag tittade på personer leka framför en projektor, tittade ut på ett regnigt Paris genom de stora glasfönsterna och var väldigt förvirrad i ett stort ljudisolerat rum med bara en flygel inuti. Förtjänar ett besök om ni är i trakterna.