Mynta, Canal Saint-Martin, Sangria och fruktexplosion

Såhär fint kan det se ut en lördag i Montreuil, när en står på trädgården

Också så kan man kolla på all mynta som växer över hela gräsmattan, se så fin

Jag begav mig till Buttes-Chaumont för att läsa, sämre utsikt kan en ju ha. Hann sitta i en kvart innan det 

pinglade till i telefonen, ska vi åka till Canal Saint-Martin, jo men visst säger ju jag 

Det var denna pinglan, Isabel.  

Vi åt tabouleh, jordgubbar och två jordgubbssaft skadade maränger. Vi pratade länge och blev alldeles 

varma i vårsolen. Älskar sol i Paris. 

Så här fint är det i Canal Saint-Martin, superfint helt enkelt.Runt omkring oss fanns det folk som drack

 rosévin, folk som målade graffiti, barn som spelade boll och alla trängdes för att få en plats på en av uteserveringarna .

På kvällen mötte jag upp denna Klara, satt på uteservering och drack Sangria, irriterades oss på personerna 

bredvid, hade en fruktexplosion och sa no mercy och läpp-syl, åh fantastiska dag 

Fika, att vara små barn och att pilla på pannan

Idag struntade vi att det var lite kyligt och begav oss till Svenska Institutet för att fika utomhus. Det blev ett bord med
rabarberkaka, jordgubbspaj, morotskaka, muggar med kaffe, varm choklad med grädde och lite kanelbullar. Vi pratade om
att vara små barn, när man försökte bryta foten för det var coolt eller låtsades behöva glasögon, om att gå i sömnen,
om att sitta med handen över huvudet och pilla lite på pannan, vilket är så skönt. Vi satt och pratade till det blev lite
väl kyligt att sitta utomhus och begav oss ut olika håll. Nu ska jag strax springa iväg för att äta moules frites och dricka
Duvel och Kriek under värmelamporna på Au Trappiste.

Pussar <3

Jardin des Tuilieries, glimtar av sol och kära som hånglar

En dag förra veckan promenerade jag och tre klasskompisar iväg till Jardin des Tuileries, det var lite kyligt då, men då

och då tittade solen och jag och Emilie blev helt spattiga i kroppen och sprang till alla platser belagda i solen. Även

fast det var kyligt var det ändå vårligt, träden knoppade, småfåglarna vilade sina trötta vingar, folk låg i stolar och blundade

mot solen, barn lekte med båtar i fontänerna och kära hånglade på stolar. Det var så fint ändå, Paris ska ju vara kärlekens

stad ibland känns det helt främmande, men ofta tror jag att bara folk har tanken av att vara i kärlekens stad så blir de

ännu mer kära i varandra sådär kära så man bara måste hångla på en stol i Jardin des Tuileries, eller bara mitt på 

en gata full av hektiska människor. Jag älskar det egentligen att se kärlek överallt även om man ibland blir något bitter.

Embrasse <3

Fjärde dagen- Rocher Canon och en bortglömd kamera

Fjärde dagen i Fontan hade jag antagligen glömt bort vad en kamera var då de enda bilderna jag har från denna dag

är på denna ödla; men ödlan är ju söt så ändå. Jag har verkligen velat ha en sån här liten söt ödla tatuerad någonstans, så

mycket Frankrike för mig och jag har alltid tycket det är så sjukt coolt att svansarna växer ut igen om de tappar dem!

I vilket fall  Fontan, vi var i Rocher Canon jag, pappa och min syster, då min mamma tog en dag och promenerade 

i de vackra skogarna. Kroppen var ordentligt sliten och svag som jag är var kraften totalt borta, det blev lite klättrat, men 

inte någon kopiös mängd om man säger så. Istället låg jag och min syster ett tag på en crashpad i solen samtidigt som

vi fnittrade och tittade på när pappa klättrade det kändes som om vi var små flickor igen och vi lekte med kottar och 

fnittrade lika mycket då. Det tror jag aldrig vi kommer sluta göra tillsammans, för det är rackans hur ofantligt kul vi har det

och har haft det tillsammans det spelar ingen roll om jag är 8 och hon 12 eller om vi är 19 och 23, för ja hur kan man inte 

ha kul med en världens roligaste, klokaste, finaste storasyster, hon är ju bäst liksom.

<3

Skrivandet borde flöda

Jag har ju gjort så mycket de senaste dagarna att skrivandet borde bara flöda ur mina fingertoppar, men det gör det
inte riktigt jag känner mig liksom lite tom på skrivarfronten. Jag tror egentligen inte jag någonsin känt såhär förut. Det
brukar ju bara komma sådär naturligt, jag har ju så mycket att berätta som att igår hade jag nog den mest fantastiska
kvällen sen jag kom hit full med konstiga hattar, en gigantisk franska flagga,bongotrummor, gitarrer, piano, scanting
och alldeles för mycket rödvin. Jag skulle kunna berätta att jag idag gjorde jag mitt viktigaste prov sen jag kom hit,
om att gå upp till nivå A2, att jag har kunnat gå utan jacka för det varit runt 20 grader här i helgen, att jag har suttit längs
med seine flera gånger, att jag har så fina vänner här. Jag har haft fantastiska dagar, varför vet jag inte vad jag ska skriva?

Det där som alltid gnager

Det är ju det här med att ha en egen plats att bo, jag har inte det. Skolan hjälpte mig hitta boende och nu bor jag här hos
dam strax utanför Paris och det fungerar fint. Jag har allt betalt till och med mat. Men jag vill ha en ställe där jag kan
bestämma när jag ska äta, där jag kan laga min egna mat, där jag kan dricka vin när jag vill, där jag kan lyssna på
musik och dansa och sjunga så mycket jag vill. Jag vill ha en egen lägenhet. Det spelar nog ingen roll hur bra det än är
här eller vart jag hyrde rum någonstans, det är just det jag hyr ett rum i någons hus, jag hyr inte en lägenhet. Allt jag önskar
mig allt jag kan tänka på just nu är hur lycklig jag skulle vara av att ha en lägenhet som jag hyr inte ett rum. Jag sparar
även här i Paris utan att tänka på det. Det slog mig idag när jag tittade på kläder hur mycket jag ville ha den där tröjan som
kostade ynka 10 €, bara 10 €, men jag hängde tillbaka den för jag vill ju hellre ha en lägenhet, det ligger där och gnager
i bakhuvudet hela tiden, hur mycket jag vill bli fri att göra som jag vill när jag vill. Jag vill verkligen laga min egna mat.

Puss <3

Tredje dagen- Franchard Cuisiniére och en rosa marshmallow

Tredje dagen började min kropp bli väldans trött och klättrade gjorde jag en del, men denna dagen blev det mycket fotograferande

vilket var finfint det med. Vi hade alltså begett oss till Franchard Cuisiniére och vädret även denna dag var finfint. Jag

älskar att röra mig i skogar och speciellt när solen är framme, men vi har ju alltid varit med ute i skogen när det skulle

klättras när vi var små jag och in syster. Någonstans i den stora lådan med gamla foton vi har hemma finns det några

då jag och My sitter och leker och när jag var ett år gammal hade jag en gräsligt ful overall som var riktigt grisrosa och

gjorde så jag såg ut som en enda stor marshmallow. Jag vet att det någonstans finns ett foto då jag ligger där som denna

rosa marshmallow ute i skogen och ser lite nöjd ut. Jag kommer alltid gilla att röra mig i skogen, fasiken så skönt det är!