lakrits och pistaschglass

Idag är det ruggigt och kallt, jo men visst tittar fina solen fram ibland, men sen helt plötsligt kommer de där stora molnen och
får den att försvinna, ibland känns det som i en bok tycker jag, detta med sol och moln som en superhjälte historia solen är
hjälten man alltid hejar på och molnen är alltid skurkarna, och ingen hejar väl på varken moln eller skurkar?

För några dagar sen var det dock inte kallt det var sådär småvarmt och solen var framme, så då sa Klaras lillebror a.k.a
Isak att hej ska vi köpa glass? Ja sa vi då och så promenerade vi bort alla tre och köpte glass, satte oss vid en fontän och
jag kände hur mitt hjärta dog lite när jag smakade av lakritsglassen, det är sant lakritsglass i Paris, det var visst inte omöjligt
att hitta och så tog jag ju min standardsmak nu för tiden pistasch. Det var inte den bästa pistaschglassen jag ätit, ettan den
är belagd i en liten glassvagn i Tuileries, Mövenpick, rekommenderas mycket.

Nu börjar det klia lite i ögonen och snart kommer jag väl börja känna lite på min näsa och leta efter min snuttefilt som finaste
mamma gör när hon sitter och inte riktigt vill lägga säg för vi har så trevligt och somnar sittande istället. Det är något av det
gulligaste jag vet, något jag saknar att finna lite ut sådär då kvällen, nattinatt.

Bonne nuit <3

Att inte vakna upp till påsk i Eksjö

Påsk 2012

Imorgon är det långfredag vilket för mig vanligtvis betyder påskägg, de flesta brukar ju leka påskägg på påskafton, men

mina fina päron tyckte att långfredagen alltid var så långtråkig så därför fick vi alltid på långfredagen påskafton består ju 

ändå alltid av mys hos farmor fullt med äggpickning, mat och snaps. Jag måste ändå erkänna att hur fint jag än har det här i Paris

så känns det ändå lite i hjärtat att veta att jag imorgon inte kommer vakna upp och hitta en ledtråd på köksbordet, en ledtråd

som leder till en annan, som leder till en annan tills man tillslut hittar det där färgglada påskägget. Att jag inte kommer se pappas 

leende efter att han tagit den första påsksnapsen på morgonen, att sitta där och fundera på vilken godisbit jag vill ta här näst, att 

jag inte kommer svida och göra mig lite påskfin och sedan bege mig till farmor, där jag möts av söta, glada kusiner, att jag inte

kommer att picka ägg och kanske bli något irriterad på att min farbror som ständigt fuskar, att jag inte efter lunch kommer sjunka

ner i farmors soffgrupp och ´prata med min släkt om allt möjligt fin, jo det känns faktiskt ändå lite.

Bises <3   

En av de coolaste jag vet

Detta är min kusin hon heter Ella och är en av de coolaste jag vet. 

Hon var här med sin pappa i Paris och så en dag skulle de gå på Louvren och du ville ju inte denna tuffing hänga med, så

istället spenderade jag och hon en alldeles superfin dag ensamma i Paris tillsammans. Den var fylld av mängder med kramar,

hypnos, galna skratt, lite sol, hoppa hage, promenad och glass. Det var så mysigt att få träffa min fina kusin i några 

timmar, jag var så himla glad, jag kan inte ens förklara, hur kan man inte vara glad när man får ha flera timmar med lekar

och glass i Paris med denna fina tjejen?

<3

Sjätte dagen- Blommiga trädgården och de sista kramarna

De senaste dagarna har varit hektiska, jag vet inte ens själv vad jag gjort, men vad jag vet är att de har varit underbart roliga,

viktiga och mysiga. De två senaste kvällarna, igår och idag har jag firat Pesah, judisk "påsk", med damen jag bor hos och hennes

familj. Sååå spännande, så kul verkligen, men ja trött är jag och istället för att sova ville jag bara skriva lite kort om den sjätte

och sista dagen i Fontainebleau.

Vi städade åt en sista fransk frukost tillsammans innan vi lämnade över nycklarna till ägaren av stugan vi hyrde, det var vår

sista dag tillsammans i fontan. Vi packade in oss in bil full med crash pads, klätterskor, mat och väskor. Vi stannade till vid Carrefour,

som är en superstor mataffär i Paris, detta gör vi nästan alltid då vi bilat till Frankrike. Min familj köpte på sig vin, marmelader, kex och

öl och vi packade in ännu mer i vår älskade bil. Vi åkte in till stan och började med att gå lite till i slottsträdgården denna

gången i den blommiga delen, där fanns det massa fina blommor, en pappa som sprang bakom en fontän och statyspöken. Vi 

promenerade lite innan vi bestämde oss för att äta lite lunch och sen det bästa av allt dessert, se så fin min var. När alla

var mätta och belåtna fick jag en klump i magen jag visste att det är nu det är dags, dags att säga hejdå igen, till de personerna

som betyder som mycket, som betyder allt min familj. Vi åkte mot tågstationen och allt jag kunde tänka på var hur mycket jag

ville stanna i Fontan med dem, Jag ville inte hoppa på tåget och jag ville inte lämna dem. När tåget väl kom fick vi ta några 

snabba kramar, men det kändes ju okej eftersom jag sa till dem tidigare att vi tar de långa kramarna nu så har vi gjort det 

ordentligt, alltså fick jag flera kramar av alla tre, vad mer kan man vilja ha? Tåget kom, jag hoppade på och nästan direkt kändes 

det normalt igen, jag kom in i den parisiska rytmen illa kvickt, den kändes skönt och fruktansvärt jobbigt. Det kändes ändå 

lite som hemma samtidigt som jag inte visste när jag skulle få träffa mina favoriter igen.   

Sånt som vi brukar göra

Idag har vi gjort sånt vi brukar, köpt fika å det Judiska Bageriet, satt oss i den stekande solen i Square Georges-Cain
och bara pratat och lapat sol, det kändes fint att göra sånt som vi brukar idag efter som detta är Gabrielles sista dag i Paris.
Tidigt imorgon bitti ska vi hoppa på ett tåg som tar oss till flygplatsen och sedan säga hejdå där. Det kämms väldigt konstigt att
personen man träffat dagligen här i Paris helt plötsligt ska lämna, väldig konstigt. Därför kändes det extra fint i dag när vi satt i
parken och allt kändes som vanligt, inget sorgligt, inget jobbig det kändes bara fint och skönt som om att det här kommer vi ju
göra nästa vecka, som om det inte var sista gången vi gick till bageriet tillsammans, det kändes fint att ha en vanlig dag.

Letar för i alla fall tre månader

Letar, letar, letar efter lägenhet i alla fall i tre månaders tid, en egen som är min där jag kan laga vad jag vill. 

Där jag kan dansa när jag lyssnar till Håkan Hellström samtidigt som man ser Paris utanför för fönstret, där 

jag kan öppna upp ett fönster och höra bruset av storstaden nedanför, där jag kan se en blå himmel, där jag

 kan dricka precis så mycket vin jag vill, där jag kan bjuda mina vänner på frukost, en egen lägenhet i alla fall

 för tre månader det är det jag letar efter, det är min högsta önskan nu!

Femte dagen- I staden, slottet, fiskar, anka och tänk så kul vi hade

Den femte dagen var det regnigt och grått, alltså inget klätterväder. Vi hoppade istället in i bilen körde igenom de alla
galna trefiliga rondellerna med stoppljus i, vi begav oss till staden Fontainebleau, vi gick lite på en marknad som höll på att
stänga ner, vi promenerade i staden, köpte äntligen ett efterlängtat läppsyl, tittade på slottet och gick lite i slottsträdgården,
mamma tittade på fiskarna i dammen, vi åt en jättegod lunch som för mig och mamma bestod av anka, ur högtalarna kom
den ena bra låten efter den andra, vi gick runt lite till innan vi begav oss tillbaka till stugan, lagade middag och städade, då
det var den sista natten i stugan och vi dagen efter skulle få säga hejdå igen på en tågstation, jag skulle tillbaka till
Paris och de till Sverige. Det var en fin dag, med en syster som utbrast - åååh tänk så kul vi ska ha! Det hade vi också.

<3