Sjätte dagen- Blommiga trädgården och de sista kramarna

De senaste dagarna har varit hektiska, jag vet inte ens själv vad jag gjort, men vad jag vet är att de har varit underbart roliga,

viktiga och mysiga. De två senaste kvällarna, igår och idag har jag firat Pesah, judisk "påsk", med damen jag bor hos och hennes

familj. Sååå spännande, så kul verkligen, men ja trött är jag och istället för att sova ville jag bara skriva lite kort om den sjätte

och sista dagen i Fontainebleau.

Vi städade åt en sista fransk frukost tillsammans innan vi lämnade över nycklarna till ägaren av stugan vi hyrde, det var vår

sista dag tillsammans i fontan. Vi packade in oss in bil full med crash pads, klätterskor, mat och väskor. Vi stannade till vid Carrefour,

som är en superstor mataffär i Paris, detta gör vi nästan alltid då vi bilat till Frankrike. Min familj köpte på sig vin, marmelader, kex och

öl och vi packade in ännu mer i vår älskade bil. Vi åkte in till stan och började med att gå lite till i slottsträdgården denna

gången i den blommiga delen, där fanns det massa fina blommor, en pappa som sprang bakom en fontän och statyspöken. Vi 

promenerade lite innan vi bestämde oss för att äta lite lunch och sen det bästa av allt dessert, se så fin min var. När alla

var mätta och belåtna fick jag en klump i magen jag visste att det är nu det är dags, dags att säga hejdå igen, till de personerna

som betyder som mycket, som betyder allt min familj. Vi åkte mot tågstationen och allt jag kunde tänka på var hur mycket jag

ville stanna i Fontan med dem, Jag ville inte hoppa på tåget och jag ville inte lämna dem. När tåget väl kom fick vi ta några 

snabba kramar, men det kändes ju okej eftersom jag sa till dem tidigare att vi tar de långa kramarna nu så har vi gjort det 

ordentligt, alltså fick jag flera kramar av alla tre, vad mer kan man vilja ha? Tåget kom, jag hoppade på och nästan direkt kändes 

det normalt igen, jag kom in i den parisiska rytmen illa kvickt, den kändes skönt och fruktansvärt jobbigt. Det kändes ändå 

lite som hemma samtidigt som jag inte visste när jag skulle få träffa mina favoriter igen.