Det känns konstigt, mestadels känns det bra, samtidigt som v art enda fiber i min kropp säger åt mig att åka tillbaka nu. Jag skulle vilja
göra såhär! Allt och alla jag älskar här i Eksjö, min familj och släkt, min misseman, mina bästabuds, min soffa, mammas kaffe,
pappas rawfoodbollar, vårt kök, mina kokböcker, saltlakrits, mina kläder, riktig grädde, knäckebröd, äggkopparna, mina planscher,
alla tavlor, Ja allt ska bara komma med mig till Frankrike, för jag känner mig färdig med staden, men inte med mina människorna
här. Det är nästan stressigt för mig att vara i Eksjö och jag vet inte om staden gör mig gott, men människorna gör det. Som att
sitta på Lennarts Kafé med bästa vännen som köper in tre frallor och vi dricker kaffe och pratar och det är så underbart, så
lätt. Jag är lycklig i den stunden. När jag och min syster igår kväll satt skavfötters i hennes soffa, i hennes nya lägenhet, med en av hennes
små kattdamer på våra fötter, medan vi drack rödvin och pratade om Paris, pojkar och att prata i tandläkarstolen som
slutar med att vi sitter och försöker prata utan att stänga munnen, precis som om man hade alla tandläkarverktygen
som finns i munnen. Då är jag lycklig. När jag och min familj i morse åt långfrukost, med quinoapannkakor, frallor, starkt kaffe,
hemmapressadjuice, frukt, grädde, sylt och fyra olika ostar. Hur det slutar upp att jag min mamma och syster står och gör en gruppkram,
ja vi gör faktiskt sånt, sådant som är lite pinsamt. Jag älskar dem så tokigt mycket.
Tänk om alla jag älskar kunde vara i samma stad som jag älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar