En resa till Eksjö

Igår satte jag mig på en metro, bytte till RER, hoppade på ett flyg som tog mig till Danmark och där ifrån hoppade jag på ett
tåg som skulle tagit mig till Nässjö direkt, men istället blev det tågbyte i Malmö och 40 minuters försening, men allt det försvann
liksom när jag hoppar av på perrongen i Nässjö och där står de, min fantastiska fina familj och väntar på mig, de jag inte sett
på 2 månader och 1 dag. De ät helt plötsligt där framför mig och jag förväntade mig en väldigt konstig känsla eftersom det ändå gått
så lång tid, men inte det kändes som om jag varit borta i några dagar. Det var allt så familjärt och helt underbart. Vi hoppade in
i bilen och tog oss hem till mitt barndomshus i Eksjö. Jag tog en ryggsäck ur bagaget och småsprang uppför trapporna och där stod
han i hallen och tittade lite på mig, min fina misseman! Först var han väldigt glad, spann och var kärleksfull tills han kom att han var arg
på mig för då kunde jag allt få ett litet bit i handen, men det känns dock som om att han glömt bort det denna morgon som jag
sitter och skriver detta. Köttbullar, potatis, som jag obligatoriskt mosade, sååås och gelé. Det försvann på ett kick och efter det semla!
Denna underbara sak som var sådär god som bara semlor kan vara, med massor av grädde dessutom! Och juste innan drack vi
lite bubbel och dessutom stod det ett paket med lite olika saker på min säng och en stor kokbok av Monika Ahlberg. Har jag inte
världens finaste familj. Jag menar kom igen försök och säga emot det, det funkar ju liksom inte. Bästa!