17.2.14

Lite fika och ett huvud som vet varken in eller ut



















Måndagar brukar ju betyda Museum och kafé, men idag betydde det bara kafé och det gjorde väl inte mig något då såklart! När min släkting
Anna var här introducerade hon mig till den sega goda lilla kakan som heter Canelle och det var vad jag beställde in idag en Chocolat Viennoise,
Canelle och en macaron med pistasch, ååh vad jag älskar pistasch!

Känslan i magen inför flytten om två veckor är just nu är sådär. Jag tycker att det ska bli sååå skönt att komma närmare Paris, alltså avsevärt
närmre just nu tar det ca. en 40 minuter in till Paris och det kommer ta mindre än hälften efter flytten och jag kommer ha ett helt eget sovrum
vilket känns fantastiskt, men området jag flyttar till är ett område som inte är särskilt tryggt att gå ensam igenom på natten vilket jag
kommer att göra i princip varje helg. Damen jag ska flytta in med har en del regler som kommer kännas ovant för mig, men sånt vänjer
man ju sig vid. Det som är jobbigt för mig är att jag trivs så himla bra i familjen jag bor i nu, de är fantastiska, verkligen fantastiska och jag
trivs så himla bra med dem! Och min rumskompis är ju sååå himla fin hon med, men hon åker ju hem på lördag och vem vet ifall jag
kommer att komma överens med nästa person som kommer, men det tar emot rätt rejält nu. Jag är återigen så rädd för att inte känna
mig som hemma, speciellt när jag vet att jag har haft en så himla fin värdfamilj som jag bott med innan. Jag är nog bara nojig, men det
är svårt just nu vill jag typ bara stanna kvar, men jag vet ju att jag måste skaffa ett eget rum och det spelar egentligen ingen roll hur
jag känner pengarna är betalda, det kommer nya studenter hit och det går inte ångra sig. Fast nu vill jag ju inte ångra mig heller jag tror
ju att det kommer kännas bra när jag väl flyttat. Men ja det är en konstig känsla idag lite glad och lite ledsen, vet varken in eller ut, dessutom
kommer jag till ett hem utan katter, jag som haft katt nästan hela mitt liv blev så glad när jag fick reda på att familjen jag bor i nu har katter,
två faktiskt, missen på bilden heter Minette. Hon brukar vara rädda för alla utan familjemedlemmarna, men hon är inte rädd för mig det
tycker jag är fint, söta Minette!

1 kommentar:

  1. Att varken veta ut eller in är jobbigt men en större del av livet är det ju så. skall jag göra ditt eller skall jag göra datt. Tänk om man alltid visste vad som låg i vågskålarna då skulle man aldrig överraskas eller kanske aldrig våga göra någonting.

    Fina bilder fina tankar, det är underbart att följa dina funderingar.

    Kram

    SvaraRadera