Hon jag aldrig kommer se igen

Sitter på kanten av min säng och tittar på henne när hon packar ihop sitt liv sen i september i resväskor, samtidigt sjunger vi
falskt till gamla klassiska låter, sådana man sjunger i duschen. Och dricker vin gör vi också, jag vill inte riktiga att hon ska åka
vi är så olika som man kan vara , men jag kommer att sakna henne, man skapar ett speciellt band när man bor så tätt in på varandra,
när man sover i våningssängar känns det nästan som om man var två små barn, som om man var på klassresa.  Man pratar ju
om samma saker som då, söta pojkar och hur jobbig skolan är, speciellt söta pojkar och nu när hon packar pratar hon om hur hon
ska få ner sitt liv i Paris i två väskor och ta med sig det till Mexico, vi har konstaterat att hon kommer få flyga i en vinterjacka
och att hon kommer tuppa av av värmen när hon kommer fram. Vi kommer troligen aldrig träffas igen efter lördag, personen jag
levt med i nästan två månader, vi kommer aldrig ses igen.
Jag kommer sakna henne, hon som jag aldrig får se igen.