En långmorgon skrivandes i sängen

Nu kommer det där skrivarbegäret igen. Kanske är det att hösten närmar sig, men mest av allt tror jag att det är att jag ska påbörja något nytt igen. Då vill jag skriva igen och inte bara i min lilla privata bok, min typ dagbok, utan här igen. Jag vet inte varför egentligen, jag vill ju kanske inte att folk ska se vad jag skriver, men på något sätt måste jag ju ändå vilja det. Annars hade jag ju kunnat fortsätta att skriva i min lilla bok. Det enda jag vet säkert är att min farmor kommer att läsa det, hon har berättat att hon får upp bloggen i fet text i sin webbläsare när det skrivits något nytt, så hej hej farmor, jag tror nog du är den enda som läser, kram!

Ja nu ligger jag i alla fall här i min lilla sovalkov presson står bredvid mig och doftar kaffe, snart kan jag pressa ner den och äntligen ta en kopp, doften gör mig galen. Min morfars gamla mugg i stengods ska jag dricka ur, det är min favorit kaffemugg, den är blå och den är mönstrad och den var min morfars, den är perfekt. 

Om lite mer än en timma kommer det Emma med sin far och ska titta på min älskade, fina lilla etta, för den ska jag lämna, om en och en halv månad kommer jag istället sova på Bels golv, på Bels golv i Stockholm. Det känns knäppt, det känns läskigt, Stockholm en stad jag inte kan, inte överhuvudtaget, men jag längtar, jag längtar något enormt. Jag kommer sakna min lilla etta, där jag har placerat alla mina möbler, min lilla etta som har små vinfläckar på tapeten från en kväll med musik i min ensamhet, i min fina etta där jag på morgonen krupit ur min lilla alkov till bäddsoffan där hon sovit inatt och vi äter för hårda avokado och dricker svart kaffe. Min fina lilla etta som blir så varm på sommaren att jag får gå runt i underkläderna. Jag kommer sakna den, jag kommer att sakna mina möbler, men det är okej för snart gör jag något nytt igen, snart är jag i en ny stad, snart så kommer jag vara på vift igen och det finns ingen bättre känsla.