Mens, hår i armhålor och en jobbig insikt

Jag gjorde ett inlägg på Facebook där jag skrev:

"Blicken av empati jag fick idag av kassörskan på matbutiken
 när jag kommer till kassan med ett paket tamponger och två 
chokladkakor, den var rätt fin den."

 Detta fick ett ovanligt stort antal likes, då jag brukar få kanske max 10, men på denna är jag nu uppe i 49
likes! Detta tedde sig lite märkligt för mig och jag började tillslut skratta för mig själv, så min
rumskompis undrade vad jag höll på med som var så roligt, när jag berättat för henne vad jag skrivit
 fick jag reaktionen, nej men skrev du det, herregud! Det var väl troligen därför jag fick så mycket likes
kanske, för att det är lite förbjudet att prata om mens sådär öppet ute i cyberrymden. Detta reflekterade
jag inte ens över utan skrev bara på och tryckte på skicka, jag menar varför måste vi skämmas över att vi
har mens, nästan alla kvinnor, inom en viss åldersgrupp visserligen, har mens, det är helt naturligt, varför
ska vi skämmas? Detta drog tankarna till debatten om kvinnors hårväxt i Sverige, vilket resulterade i
i att jag spenderade min kväll igår i stort sett reflekterande hela kvällen och när jag tillslut tvingade mig
själv att stänga av min dator strax över 00 så hade jag då suttit och titta på människor som lägger upp bilder
på håret i sin armhåla på facebooksidan Ta håret tillbaka 2.0 #hairriot. Skit bra tycker jag, fan vad gött
det är med folk som vågar, då började jag rannsaka mig själv lite, rakar jag mig för mig?
Inte fan gör jag det kom jag fram till det kliar, det kostar pengar, jag får i ont i ryggen och det är förbannat
tidskrävande! Jag började titta på min smått håriga armhåla, ska jag raka den imorgon vid duschen eller
inte? Jag bestämde mig för att vänta med detta beslut som helt plötsligt kändes livsviktigt, i morse drog jag
istället på mig en långärmad tröja och lät beslutet vänta. Jag önskar jag var en sådan människa som säger
fuck dem som tittar eller säger att jag är äckligt. Min kropp, mitt hår, det är evolutionen som Nour sa.
Jag önskar jag är en av dem, men jag har nu insett att jag är nog inte det, det är jobbigt att inse att
jo jag bryr mig så mycket om vad folk tycker om mig att jag inte ens vågar ta kontroll över håret
i mina egna armhålor, detta är en rätt jobbig insikt att få om sig själv, men till alla er som vågar vill
jag bara ge så galet megamycket cudos, sjukt gött att ni vågar och jag är avis, det ska ni veta!

(Bilderna på de tuffa tjejerna som vågade är härifrån och en härifrån)