Att känna sig som en parisare, museum, drömmar om bröllop och kostymer för kvinnor

Denna dag har flugit förbi snabbt som vinden. Skolan rullade på som vanligt och jag har insett att jag gillar
det här jag har börjat få en rutin, en rutin i Paris som sakteligen börjar bli min vardag. Jag klagar på de
irriterande turisterna som inte förstår det här med att hålla till höger i rulltrappan så vi som faktiskt är på väg
någonstans kan komma fram, nu vet jag att jag egentligen är en turist också, men ja när jag rusar förbi alla
människor i metron med en plats i sikte utan att behöva kolla på skyltarna, nu när det börjar gå på automatik
ja då känner jag mig förbannat parisisk och den känslan är fan en av de bästa, ni skulle bara veta!

Jag har gått runt på museum i flera timmar idag älskar museum jag besökte Le musée d'art moderne och
Palais de Tokyo, jag kan vandra runt på museum i timmar och ja jag borde nog gå själv på museum för
alla måste alltid vänta på mig. Båda museumen var väldigt bra, men även om Palais de Tokyo var delvis
nedstängt var det underbart! De hade en jättevacker utställning med kreationer från Armani och även jag
som aldrig varit sådär tjejig, och drömt om mitt bröllop, i flera år ville jag inte ens gifta mig, jag gick runt
där och kände mig som en flicka på 7 år som drömde om den perfekta bröllopsklänningen och kunde
nästan se det framför mig, vad vore inte en bal på slottet, den känslan var i mitt bröst och flöt runt som en
fjäder länge. Sedan föll jag ned till marken igen när jag hittade en kick-ass kostym som kändes sådär utan
ord, oförklarligt förbannat fin och tuff, det berodde nog mestadels på att när jag hittar gamla kostymer för
kvinnor blir jag så inspirerad av folk som framhävde kvinnors styrka och starka kvinnor. Tankarna fördes
direkt till en Yves Saint Laurent utställning på Petit Palais som jag var på för tre års sen kanske då de hade
täckt en hel vägg med hans kostymer designade för kvinnor och hur kontroversiellt det var när han gjorde
han bröt normen. Fröken Coco Chanel gjorde det hon med, hon bröt normen hon bar byxor, när man skulle
bära vackra klänningar och hattar och vara sådär vackert hjälplös. Men hon var inte hjälplös hon hade bara
en massa mod och ja vem kan inte se upp till en person med så mycket mod och styrka.