Docs, Canal Saint-Martin och tiramisu

Idag sa jag till Adriana på väg mot tåget, tror jag klädde på mig lite för mycket kläder idag, det ser ju så fint
ut idag. Det fick jag äta upp kan man säga ja solen strålade fram tills lunch ungefär, men när jag slutade
vid tre så var den ingenstans att finna, det var grått kallt och blåsigt som attans, vi hade ju redan
bestämt sen i måndags att vi idag skulle till Canal Saint-Martin jag och Gabrielle och idag fick vi även
med oss Lars, fast vädret inte var på topp precis. Först gjorde vi en avstickare till Dr.Martens
butiken där Gabrielle skulle köpa skor och då började det svida lite i mitt kängorälskande hjärta
och jag bestämde att om min plånbok fortfarande vill lika mycket som jag vill, ska det inhandlas ett par
låga svarta docs i slutet av månaden!

Tillslut kom vi fram till Canal Saint-Martin och det var minsann så fint som jag sett på bilder, men mitt i
vår promenad bestämde himlen sig för att öppna sig och vi tog skydd på en restaurang och drack
kaffe och åt en tiramisu, innan jag tog tåget hem la mig i sängen med choklad, kex och The big bang theory
och mensvärken från helvetet, nu ska jag återgå till min choklad och min serie och fortsätta tycka synd
om mig själv, fast jag egentligen mest mår illa nu för att jag ätit så mycket choklad.

Memorial de la Shoah, Éclaire och Viennoise

Idag var det ju återigen måndag och vi hade prov, det här gick ju bra tänkte jag, sen får jag reda på att nej

du det gjorde det inte då jag missförstått en massa i provet och kommer ha en massor av fel, men det

gjorde visst väldigt många kom vi fram till så förhoppningsvis har hon väl lite förståelse, himla knäpp att

så många missförstod, så jag tänker hålla fast vid att det var dåligt formulerat så det så!

Måndagar betyder ju inte bara prov det betyder ju också museum, varm choklad och bakverk. Museet för

denna måndag var Memorial de la Shoah, ett museum, minnesplats och dokumentations center för judars

historia i Paris och speciellt vid andra världskriget, det var väldigt stark och svårt, men vackert på

 många sätt också. Just nu var det också en utställning med foton ifrån ghettona som var väldigt stark 

och de förklarade även lite om berättrlsen bakom bilderna och fotograferna, vissa var Judar som lyckats

behålla en kamera in i ghettot och fotograferade för att dokumentera fördärvet och vissa var SS-soldater

som fotograferade för propaganda. Det fanns speciellt en berättelse om en fotograf som var SS-soldat

hur han lyckades ta skapa ett band mellan de boende i ghettona bara för att få dem leendes på bilder

det var tufft att se och samtidigt veta vad som gömmer sig bakom deras leenden. Det var ett 

väldigt starkt besök, men absolut tycker jag att man ska gå dit om man har tid någon gång, eftersom

det var så personligt med korta böcker om personer eller familjer och deras öden och berättelser 

om personerna på bilderna, man fick en väldigt mer personlig sida av det man lärt sig i skolan. 

Lite betagna gick vi sedan vidare till vårt kafé i Marais och drack Chocolat Viennoise, vilket vi nu lärt

oss betyder med grädde!, och Éclairer, jag kaffe och Gabrielle choklad, vi satt och pratade innan

vi återigen hoppade på tågen åt varsitt håll, men nu dröjer det inte länge tills vi kommer att bo i samma

lägenhet och kan hoppa på metron och åka åt samma håll, det känns fint.

Det känns viktigare, det känns finare

Flätorna stramar i hårbotten, Mélanie Laurents piano klingar fint i mina orangea hörlurar, bredvid mig ligger
en liten grön bic-penna och tittar lite anklagande på mig klockan är tio du har inte öppnat dina
skolböcker, men ibland känns sådana saker mindre viktiga ibland känns det viktigare att fläta ett blött
hår så det är lockigt imorgon, och det känns viktigare att tänka på hur mycket jag dansade igår kväll eller
i morse är väl en bättre benämning, det känns viktigare att tänka på den underbara varma chokladen
med Amaretto jag drack på en uteservering, det känns viktigare, det känns finare än den där pennan, det
känns som om att inget är viktigare än pianot i Début, inget i världen, pennan kan fortsätta  klaga, jag
tänker fortsätta drömma och tänka och drömma ännu mera. För det känns viktigare, det känns finare.

Oproduktiv, personer som bryr sig och selfies

Idag hare varit en oproduktiv dag, men det gör mig inte så mycket, ibland är sådant okej. Jag har ju haft lite
kvalitetstid med datorn och jo jag har ju gjort en sak. Jag var på en liten, eller scratch that, stor
matmarknad. Jag gick med min värdpappa och vi var sena så det fanns ingen tid alls för fotograferande
tyvärr, men det kommer bli många marknader framöver och då ska jag minsann ta med mig min
vapendragare. Ja och åh hur glad blir man inte av detta, vi har gått ut ur marknaden och in på bageriet
för att köpa lite baguette och då kommer, ber han henne också värma upp två stycken toast, konstigt tänkte
jag vi skulle ju äta œufs á la coq till lunch, men kanske ändrade han sig. Nejdå, det gjorde han inte istället
tog han med dem ut till den hemlösa pratglada mannen som brukar stå vid tågen på morgonen  och gav dem
till honom och växlade några ord innan vi gick vidare hemåt, men hallå! Hur glad blir jag inte av det
liksom, det är underbart med folk som bryr sig om varandra, ja det gjorde nog min dag, så fantastiskt!

Ikväll blir det utgång, så ska springa till affären och köpa mig lite vin och chips nu och eftersom det inte
blev några marknadsbilder blir det istället en spegelselfie och en webcamselfie på en förbannat
pepp tjej, så tjoo tjoo antar jag!

Vind, Marockanskt, blommor och julgranar

Carry a bag of potatoes on a windy day

to stop you from blowing away 

I morse väcktes jag upp av att det skakade i dörrarna och ilade in genom fönsterna, sicken blåsig fredag! 

Det var ändå varmt även om vinden kunde isa till något och ja klarblåa himlar även 

den här dagen i Paris. 

Jag och Gabrielle skulle ut och äta lite lunch idag hade vi bestämt, det var ju ändå fredag. Jag hade hört talas 

om ett Marockanskt ställe, jag ville pröva, men visste att det kunde vara svårt att få 

bord då det verkligen bara är ett hål i väggen, med runt tjugo platser, och ett kök som är mindre 

än det vi har hemma, mycket mindre! Vid grytorna står en Marockansk dam och ler och lagar mat och 

ute i restaurangen är det hennes son och dotter som tar beställningar, mysig hemmakänsla. Dock har de ett 

lite speciellt koncept de kommunicerar nämligen endast genom teckenspråk och kroppsspråk med 

sina gäster och varför vet jag inte och tyckte det var lite speciellt skulle gärna velat ha en förklaring 

till varför liksom, men ja det var ett väldigt mysigt ställe så det gjorde mig inte så mycket 

och det gick ju bra att kommunicera så också. Men ja vi lyckades få bord i alla fall även om vi fick 

vänta i 40 minuter. Maten var väldigt god, det var inte den bästa maten jag ätit, men stämningen och 

familjekänslan i restaurangen vann de mycket på och jag skulle absolut kunna tänka mig att gå 

tillbaka dit igen. 

Första bilden ja det är blommor som växer fritt på en buske i gatan, nu börjar det faktiskt blomma på

sina ställen och jag håller fast vid att det är för tidigt, men jag kan inte hjälpa att bli lycklig

ändå, det är ju blommor liksom hur blir man inte lycklig av det? Fast min värdpappa sa idag 

att de hade sagt på hans jobb att det ska bli kallare igen i Paris, men åh nej jag vill verkligen inte!

Jag har inte packat för kallt väder, så nej inget kallt väder får det bli! 

Liten sista notis i ett långt inlägg älskar att man fortfarande kan hitta gamla julgranar på gatorna, då tänker

man ju på de människor som älskar julen och speciellt granen lika mycket som min mor och 

jag gör även om det är svårt att slå, men ja på något konstigt vis får jag lite känsla av hemma av att

se granarna på gatorna, troligen för att det kunde varit min världens bästa familjs gran.

Försenat tåg, ett jobbigt samtal och lite glädje också

Mådde mycket bättre idag vet inte vad det var med mig igår, men i morse var allt finfint, det vill säga tills jag

kom till stationen här hemma och tågen är försenade, aja tänkte jag, kommer väl 

lite sent kanske det är ju inte hela världen, men nej det slutade med att jag satt på en kall tågstationsbänk 

i nästan en timma! Vilket betydde att jag missade hela första lektionen! Det var ju

inte superroligt, men resten av dagen var bra, även om jag gick med lite av en klump i magen dagen lång

då jag idag var tvungen att berätta för min väldigt fina värdfamilj att jag bestämt

mig att flytta, jag uppgraderade mitt boende till ett privatrum så jag kan får lite mer eget utrymme för det är

väldigt påträngande att inte har något eget utrymme, men var så nervös och ville

verkligen få fram att jag trivs superbra här hos dem, men att jag behöver någon plats som jag kan räkna som

 min och det var ganska svårt att ha ett sådant viktigt samtal på franska, men jag

tycker det gick bra ändå och de var väldigt förstående, så skönt! Så just nu har jag lite delade känslor då det

ska bli lite tråkigt att lämna denna familjen, men är samtidigt väldigt lättad över 

det faktum att jag i mars har ett eget rum och dessutom kommer jag bo mycket närmare stan, fortfarande

utanför, fast väldigt nära gränsen och det bästa av allt, min fina Gabrielle ska bo 

i samma värdfamilj som mig så vi ska ha varsitt rum, men i samma värdfamilj är så glad över det! Vi kommer

att ha det så för jävla fint tillsammans, så ja mestadels är jag ju glad! 

Bilderna är tagna i tisdagskväll på väg mot kören, tror att det är Gare Saint-Lazare, men ska inte svära på 

det. Imorgon är det äntligen fredag slutar 12.00 ska köpa jeans och luncha med 

Gabrielle, ja det känns bra och fint i kroppen idag!

Krasslig, nerbäddad och tänker på min myffla

Blev ingen demonstration idag, började dagen lite halvt illamående och det blev bara värre och värre under
dagen då jag tillslut insåg att jag aldrig skulle klara av att demonstrera,
så åkte istället hem ringde mina föräldrar och fick lite tröst kröp ner i min säng ömsom sov, ömsom tittade på
 tv-serier. Sådana dagar är då det är lite extra jobbigt att vara hemifrån
utan familjen och speciellt utan min myffla. Idag ville jag bara ta mitt täcke hemma i Eksjö, lägga mig i vår soffa sätta på en säsong av Vänner och låta Tetis somna i mitt knä, idag
var det lite tufft, idag saknade jag honom till tusen! Det gör jag visserligen alltid, världens bästa
katt, se så fin han är!