Staden som var min när jag växte upp, inte hela mitt liv

Två bilder från dagen

Sitter i mitt rum lyssnar på musik tittar på min packade resväska bredvid mig och tänker att attans imorgon är jag nu hemma i Eksjö och
myser med min familj. Vetenskapen om att jag bara är hemma i några dagar det känns alldeles perfekt, jag skulle aldrig vilja lämna
om jag inte visste att jag snart är tillbaka i Paris, tror aldrig jag kommer vilja lämna för gott. Det känns dock så otroligt skönt att
veta att jag imorgon kommer sitta vid mitt köksbord med min familj och äta min mammas köttbullar. Att jag i övermorgon kommer att
vakna upp i min säng, i mitt rum, i mina lakan och gå runt i mitt hus. Äta frukost och dricka te ut min mugg och att jag sedan ska hoppa
på min mormors gamla cykel och bege mig till min vän Emil. Det känns så skönt jag kan Eksjö, jag vet hur Eksjö fungerar på både
gott och ont. Jag kan Eksjö, jag kan människorna, jag vet vart jag har folk, Eksjö kommer alltid vara min stad och jag kommer alltid
älska Eksjö på något vis, men det är också dags att skaffa sig en annan stad som också är min, för jag vill inte att Eksjö ska vara den
enda staden som känns som min, jag vill att Eksjö ska vara staden som var min när jag växte upp, inte hela mitt liv.

Idag är det exakt två månader sen jag vinkade hejdå till mamma och syster på flygplatsen så det känns ju rätt perfekt att när jag
ser dem imorgon kommer det vara exakt 2 månader och 1 dag sen jag såg dem sist och min far 2 månader och två dagar, det låter
 ju helt underbart fint eller hur?

Nattinatt <3