Vind, Marockanskt, blommor och julgranar

Carry a bag of potatoes on a windy day

to stop you from blowing away 

I morse väcktes jag upp av att det skakade i dörrarna och ilade in genom fönsterna, sicken blåsig fredag! 

Det var ändå varmt även om vinden kunde isa till något och ja klarblåa himlar även 

den här dagen i Paris. 

Jag och Gabrielle skulle ut och äta lite lunch idag hade vi bestämt, det var ju ändå fredag. Jag hade hört talas 

om ett Marockanskt ställe, jag ville pröva, men visste att det kunde vara svårt att få 

bord då det verkligen bara är ett hål i väggen, med runt tjugo platser, och ett kök som är mindre 

än det vi har hemma, mycket mindre! Vid grytorna står en Marockansk dam och ler och lagar mat och 

ute i restaurangen är det hennes son och dotter som tar beställningar, mysig hemmakänsla. Dock har de ett 

lite speciellt koncept de kommunicerar nämligen endast genom teckenspråk och kroppsspråk med 

sina gäster och varför vet jag inte och tyckte det var lite speciellt skulle gärna velat ha en förklaring 

till varför liksom, men ja det var ett väldigt mysigt ställe så det gjorde mig inte så mycket 

och det gick ju bra att kommunicera så också. Men ja vi lyckades få bord i alla fall även om vi fick 

vänta i 40 minuter. Maten var väldigt god, det var inte den bästa maten jag ätit, men stämningen och 

familjekänslan i restaurangen vann de mycket på och jag skulle absolut kunna tänka mig att gå 

tillbaka dit igen. 

Första bilden ja det är blommor som växer fritt på en buske i gatan, nu börjar det faktiskt blomma på

sina ställen och jag håller fast vid att det är för tidigt, men jag kan inte hjälpa att bli lycklig

ändå, det är ju blommor liksom hur blir man inte lycklig av det? Fast min värdpappa sa idag 

att de hade sagt på hans jobb att det ska bli kallare igen i Paris, men åh nej jag vill verkligen inte!

Jag har inte packat för kallt väder, så nej inget kallt väder får det bli! 

Liten sista notis i ett långt inlägg älskar att man fortfarande kan hitta gamla julgranar på gatorna, då tänker

man ju på de människor som älskar julen och speciellt granen lika mycket som min mor och 

jag gör även om det är svårt att slå, men ja på något konstigt vis får jag lite känsla av hemma av att

se granarna på gatorna, troligen för att det kunde varit min världens bästa familjs gran.